Ett golv kan vara torrt vid mättillfället och ändå vara kemiskt skadat.
När limmade golvmaterial läggs på fuktig och alkalisk betong kan beståndsdelar i lim, avjämningsmassa och golvbeläggning börja brytas ned. Då bildas nya flyktiga ämnen, så kallade sekundära emissioner, som inte avgavs på samma sätt från materialen från början.
Ämnena brukar ibland kallas förtvålningskemikalier. Den mer kemiskt korrekta beskrivningen är ofta nedbrytningsprodukter som har bildats genom alkalisk hydrolys.
Två vanligt analyserade ämnen är 2-etyl-1-hexanol och 1-butanol. De har återkommande påträffats i byggnader med skadade golvkonstruktioner och har studerats i samband med irritation, luftvägsbesvär och andra symtom som förknippas med problematisk innemiljö.
Men ämnena är framför allt indikatorer. Att hitta dem kan visa att en kemisk nedbrytning har skett. Det betyder inte att de är de enda ämnena i konstruktionen eller att man genom ett enskilt mätvärde kan förklara en viss persons symtom.
När primära emissioner blir sekundära
Nya byggprodukter kan avge ämnen som redan finns i materialet. Det kallas primära emissioner. De är ofta högst när materialet är nytt och minskar därefter.
Sekundära emissioner uppstår i stället när material förändras kemiskt efter att det har installerats.
I en golvkonstruktion kan det exempelvis ske när vattenbaserat lim kommer i kontakt med fuktig, starkt alkalisk betong. Fukt och alkalitet kan bryta ned kemiska bindningar i limmet eller i golvmaterialets mjukgörare. Då bildas nya ämnen som kan spridas genom golvbeläggningen och vidare till inomhusluften.
Risken påverkas bland annat av:
- betongens relativa fuktighet och alkalitet
- hur mycket byggfukt som finns kvar
- vilket lim och vilken golvbeläggning som har använts
- förekomst av avjämningsmassa
- materialens ångtäthet
- temperatur
- hur snabbt golvet belades
- golvkonstruktionens uttorkningsförmåga
Det är alltså hela konstruktionen och samspelet mellan materialen som avgör om en skada uppstår.
2-etyl-1-hexanol och 1-butanol
Vid undersökningar av kemiskt skadade golv analyseras ofta 2-etyl-1-hexanol och olika butanoler, framför allt 1-butanol.
2-etyl-1-hexanol kan bland annat bildas när estrar i mjukgörare eller andra material bryts ned i kontakt med alkalisk fukt. Ämnet har ofta kopplats till PVC-golv på fuktig betong, men kan även ha andra källor.
1-butanol kan bildas vid nedbrytning av vissa komponenter i golvlim och andra byggprodukter.
Vilka ämnen som bildas varierar mellan olika limmer, golvmaterial, avjämningsmassor och skadeförlopp. Därför går det inte att definiera en skadad golvkonstruktion genom ett enda ämne.
Ett förhöjt värde kan vara en viktig indikation på att material har brutits ned. Ett lågt värde utesluter däremot inte automatiskt en skada. Analysen visar bara de ämnen som metoden omfattar och det som kunde fångas vid just den provtagningen.
Betongen kan lagra nedbrytningsprodukter
När ett golvlim har brutits ned stannar ämnena inte nödvändigtvis kvar i limskiktet.
Anders Sjöbergs forskning vid Chalmers visar att nedbrytningsprodukter kan transporteras ned i betongen och lagras där. Enligt avhandlingen kan upp till hälften av nedbrytningsprodukterna transporteras nedåt. Betongen kan därefter fungera som en depå som under lång tid avger ämnen tillbaka mot rummet om förhållandena förändras.
Hur mycket som lagras och hur djupt föroreningarna tränger ned beror bland annat på betongens egenskaper, fuktnivå, temperatur och hur länge skadeprocessen har pågått.
Det innebär att det inte alltid räcker att ta bort golvmattan och slipa bort synliga limrester. Om nedbrytningsprodukterna har trängt längre ned kan emissionerna fortsätta från betongen även efter att ytskikten har avlägsnats.
Vid en skadeutredning kan det därför vara nödvändigt att undersöka både ytan och betongen på olika djup.
En torr konstruktion kan fortfarande vara skadad
Alkalisk hydrolys kräver fukt. När konstruktionen torkar kan den pågående nedbrytningen minska eller avstanna.
Men de ämnen som redan har bildats försvinner inte nödvändigtvis samtidigt. De kan finnas kvar i lim, avjämningsmassa och betong och fortsätta att avges under lång tid.
En normal fuktmätning i dag bevisar därför inte att golvet aldrig har varit för fuktigt eller att någon kemisk skada inte har uppstått.
Det här är särskilt viktigt i byggnader där golvet har hunnit torka sedan skadan inträffade. Den ursprungliga orsaken kan ha varit byggfukt, ett läckage, markfukt eller en äldre vattenskada. När byggnaden undersöks flera år senare kan fuktvärdena vara normala samtidigt som nedbrytningsprodukterna finns kvar.
Fuktmätning och kemisk skadeutredning besvarar alltså olika frågor.
Lukten är inte något säkert test
Ett kraftigt skadat lim kan ibland bli klibbigt och avge en tydlig, stickande eller sötaktig lukt. Men alla kemiskt skadade golv luktar inte tydligt i rummet.
Människors luktsinne varierar. Man kan också vänja sig vid en lukt när man vistas länge i samma miljö. Dessutom kan golvbeläggningen bromsa transporten av ämnen så att halterna i rumsluften varierar med temperatur, ventilation, lufttryck och årstid.
Även RBK påpekar att lukten från nedbrutet lim inte säkert känns i rumsluften innan golvmattan viks upp.
Frånvaro av avvikande lukt är därför inte ett friskintyg för golvet.
Vad vet vi om hälsopåverkan?
2-etyl-1-hexanol har i den vetenskapliga litteraturen beskrivits som en relevant förorening i inomhusmiljöer. I byggnadsstudier har ämnet förekommit i miljöer där brukarna rapporterat bland annat irritation i ögon, näsa och luftvägar, hosta, huvudvärk och suddig syn.
Det är viktigt att skilja sådana observerade samband från resultat från kontrollerade exponeringsförsök.
I en svensk kammarstudie exponerades 30 försökspersoner för 1 mg 2-etyl-1-hexanol per kubikmeter luft under två timmar. Exponeringen gav en liten men statistiskt säkerställd ökning av upplevd lukt och obehag i ögonen. Däremot sågs inga säkerställda effekter på bland annat näsirritation, huvudvärk, trötthet, yrsel, lungfunktion eller analyserade inflammationsmarkörer.
Det betyder inte att långvarig exponering i en verklig byggnad är likvärdig med två timmars kontrollerad exponering för ett enda ämne. I byggnader exponeras människor under längre tid och för blandningar av flera ämnen. Studien visar däremot att man inte bör tillskriva 2-etyl-1-hexanol fler säkerställda akuta effekter än vad försöket faktiskt visade.
I en finsk kontorsbyggnad med omkring 130 anställda påträffades 2-etyl-1-hexanol och 1-butanol i luft- och materialprover från fuktskadade golvkonstruktioner. De anställda rapporterade bland annat huvudvärk, trötthet, eksem, heshet, hosta och ökad slembildning. Under fyra år konstaterades åtta nya fall av astma.
Studien visade också att nedbrytningsprodukterna hade trängt ned i betongen. Efter att golvbeläggning, lim och avjämningsmassa avlägsnats värmdes och ventilerades betongen. Mätningarna visade att denna behandling kunde avlägsna de aktuella ämnena från de undersökta betongytorna. Studien redovisade däremot inte någon uppföljning av hur de anställdas symtom förändrades efter åtgärden.
I en svensk studie av en fuktskadad arbetsmiljö fann forskarna tydligt förhöjda halter av butanoler och 2-etyl-1-hexanol i golvmaterialet, trots att halten 2-etyl-1-hexanol i rumsluften var mycket låg. Efter fyra månaders frånvaro gav två dagars återexponering ökade symtom från ögon, näsa och luftvägar, minskad nasal öppenhet och en lätt luftvägsobstruktion. Forskarna bedömde att reaktionen möjligen kunde vara kopplad till neutrofil inflammation.
Studierna innebär inte att varje påvisad halt av 2-etyl-1-hexanol orsakar sjukdom eller att ett enda ämne förklarar alla besvär i en byggnad. Verkliga innemiljöer innehåller blandningar av olika ämnen, och den individuella känsligheten varierar.
De visar däremot varför det är för enkelt att friskförklara en byggnad enbart därför att ett luftprov ligger under ett valt jämförelsevärde.
Ett luftprov visar bara vad som fanns i luften just då
Flyktiga ämnen kan analyseras i rumsluft, under golvbeläggningen, i materialprover eller i prov från betongen.
Resultaten kan bli helt olika eftersom metoderna besvarar olika frågor.
Ett rumsluftsprov visar vad som fanns i luften under provtagningstiden. Resultatet påverkas bland annat av ventilation, temperatur, städning, årstid, väder, möblering och hur snabbt ämnena transporteras genom golvmaterialet.
Ett lågt värde i rumsluften kan därför förekomma trots att det finns tydliga nedbrytningsprodukter under golvet eller i betongen. Detta framgår även av de finska och svenska byggnadsstudierna, där de totala eller enskilda halterna i rumsluften var låga samtidigt som materialprover och undersökningar av golvkonstruktionerna visade tydliga skador.
Riktad provtagning under golvbeläggningen eller på material kan ge bättre information om själva källan. Provtagning på olika djup i betongen kan behövas för att bedöma hur långt ned ämnena har trängt och vilka åtgärder som kan bli nödvändiga.
Provtagningen bör alltid utgå från en byggnadsteknisk frågeställning. Att beställa ett brett luftprov utan kunskap om konstruktionen riskerar att ge ett till synes normalt resultat som sedan används för att dra betydligt större slutsatser än analysen medger.
Indikatorämnen är inte hela förklaringen
2-etyl-1-hexanol och 1-butanol brukar användas därför att de kan indikera vissa typer av nedbrytning i golvkonstruktioner. Men ett skadat golv kan avge fler ämnen än de som vanligtvis analyseras.
Vilka nedbrytningsprodukter som bildas beror på materialens kemiska sammansättning. Byggprodukter förändras dessutom över tid. Ett ämne som fungerade som en bra indikator för äldre limmer och golv behöver inte ensamt beskriva moderna konstruktioner.
Ett analysresultat måste därför tolkas tillsammans med:
- golvkonstruktionens uppbyggnad
- material och produktinformation
- byggnadens skade- och fukthistorik
- uppmätta fuktnivåer
- lukt och okulära iakttagelser
- provtagningsplats och provtagningsmetod
- ventilation och luftflöden
- skillnader mellan rum och årstider
Ett normalt värde för ett ämne betyder bara att just det ämnet inte påvisades i förhöjd halt med den använda metoden. Det säger inte att alla tänkbara nedbrytningsprodukter har undersökts.
Så bör en misstänkt golvskada undersökas
En seriös undersökning börjar med konstruktionen och skadehistoriken.
När byggdes huset? Vilken typ av betong, avjämningsmassa, lim och golvbeläggning användes? Hur kontrollerades betongens relativa fuktighet före golvläggningen? Har byggnaden haft vattenskador, markfukt eller återkommande läckage? Har golvet bytts tidigare?
Därefter behöver man bedöma var provtagning och eventuella ingrepp ger mest relevant information.
Det kan handla om att:
- kontrollera fuktnivåer på rätt djup
- öppna golvkonstruktionen på utvalda platser
- undersöka limmets utseende, konsistens och lukt
- analysera emissioner från material eller under golvet
- ta prov på avjämningsmassa och betong
- undersöka nedbrytningsprodukternas inträngningsdjup
- jämföra olika rum eller skadade och oskadade delar
- kontrollera hur luft rör sig från golvkonstruktionen till rummet
Provtagningen är ett hjälpmedel. Den ersätter inte byggnadsteknisk kunskap.
Åtgärden måste anpassas till skadan
Det finns inte en saneringsmetod som passar alla kemiskt skadade golv.
I vissa fall kan det vara tillräckligt att avlägsna golvbeläggning, lim och avjämningsmassa och därefter låta konstruktionen torka och vädra ut. I andra fall har nedbrytningsprodukterna trängt ned i betongen och kan fortsätta att avges efter att ytskikten tagits bort.
Då kan ytterligare åtgärder behövas, exempelvis mekanisk bearbetning, kontrollerad uppvärmning och ventilation, ett dokumenterat emissionsspärrande system eller en ventilerad golvkonstruktion.
Valet måste grundas på hur skadan ser ut, hur djupt ämnena har trängt ned och hur den bakomliggande fukten ska hanteras.
Att lägga ett nytt tätt golv ovanpå en oklar skada kan kapsla in problemet utan att man vet hur konstruktionen kommer att utvecklas. En spärr kan vara rätt i vissa fall, men den ska vara avsedd och provad för den aktuella konstruktionen och de ämnen som behöver hindras.
Fuktkällan måste alltid identifieras och åtgärdas först.
Förebygg skadan innan golvet läggs
Det säkraste sättet att hantera sekundära emissioner är att förhindra att de uppstår.
Betongens fukttillstånd behöver mätas av personer med rätt kompetens och med en metod som är anpassad till konstruktionen. Materialtillverkarnas aktuella krav måste följas för hela golvsystemet, inte bara för en enskild produkt.
Det behövs också tillräcklig uttorkningstid, fungerande väderskydd och kontroll över den fukt som tillförs genom lim, avjämningsmassa och andra byggmoment.
Ett golv ska inte bedömas som säkert enbart därför att ytan känns torr. Det relevanta är fukttillståndet i konstruktionen och hur fukt, alkalitet och material påverkar varandra över tid.
Ett torrt golv är inte alltid ett oskadat golv
Fukt i en alkalisk golvkonstruktion kan sätta i gång kemiska processer som förändrar materialen och bildar nya ämnen. När golvet senare torkar kan den aktiva nedbrytningen minska, men skadeprodukterna kan finnas kvar i lim, avjämningsmassa och betong.
Därför kan varken en normal fuktmätning, frånvaro av lukt eller ett enstaka normalt luftprov användas som bevis för att golvet är oskadat.
Frågan är inte bara om konstruktionen är fuktig i dag.
Frågan är om den har varit så fuktig att materialen har börjat brytas ned och vad som finns kvar efter det.
Källor och vidare läsning
- Sjöberg A. Secondary Emissions from Concrete Floors with Bonded Flooring Materials – Effects of Alkaline Hydrolysis and Stored Decomposition Products. Doktorsavhandling. Chalmers tekniska högskola; 2001.
https://research.chalmers.se/publication/672 - Wakayama T, Ito Y, Sakai K, et al. Comprehensive review of 2-ethyl-1-hexanol as an indoor air pollutant. Journal of Occupational Health. 2019;61(1):19–35.
https://doi.org/10.1002/1348-9585.12017 - Tuomainen A, Seuri M, Sieppi A. Indoor air quality and health problems associated with damp floor coverings in an office building. I: Proceedings of Indoor Air 2002. Sidorna 137–141.
https://www.irbnet.de/daten/iconda/CIB6003.pdf - Wieslander G, Kumlin A, Norbäck D. Dampness and 2-ethyl-1-hexanol in floor construction of rehabilitation center: health effects in staff. Archives of Environmental & Occupational Health. 2010;65(1):3–11.
https://doi.org/10.1080/19338240903390248 - Ernstgård L, Norbäck D, Nordquist T, Wieslander G, Wålinder R, Johanson G. Acute effects of exposure to 1 mg/m³ of vaporized 2-ethyl-1-hexanol in humans. Indoor Air. 2010;20(2):168–175.
https://doi.org/10.1111/j.1600-0668.2009.00638.x - FuktskadeTeknik AB. Alkalisk fukt i betong – kemiska emissioner.
https://fuktskadeteknik.com/wp-content/uploads/2018/12/Alkalisk-fukt-i-betong.pdf - Rådet för ByggKompetens. Fuktproblem gör ingen glad.
https://www.rbk.nu/fuktkontrollant-bg/fuktproblem-gor-ingen-glad__30 - Boverket. Kriterier för sunda byggnader och material. 1998.
https://www.boverket.se/globalassets/publikationer/dokument/1998/kriterier_for_sunda_byggnader_och_material.pdf - Salthammer T. Temperature and indoor environments. Indoor Air. 2022;32.
https://doi.org/10.1111/ina.13022
