Här delar människor sina erfarenheter av att bli sjuka i bostäder, skolor och på arbetsplatser med problem i innemiljön. Berättelserna är inga vetenskapliga bevis, men de synliggör återkommande mönster: oförklarliga symtom, normala medicinska prover, dolda byggnadsskador och en hälsa som förändras mellan olika miljöer.
Berättelse #1
”Hösten 2022 flyttade vi från en lägenhet till en fantastisk villa med våra två små barn, 2 och 4 år gamla. Huset var från 1920-talet, och på ytan i mycket fint skick, gick igenom överlåtelsebesiktningen utan anmärkning eller råd om vidare undersökning.
Hösten 2023 började jag uppleva trötthetssymptom utöver det vanliga, och därefter även hjärtklappning lite från och till. Tröttheten kopplade jag till småbarnsåren och tänkte att ”såhär är det väl för alla, det släpper när barnen blir lite större och mer självgående”, men hjärtklappningen tilltog så pass att jag sökte vård hos vårdcentralen i januari 2024. De gjorde korttids-EKG vid flera tillfällen, ingen avvikelse hittades, och de hänvisade till stress.
Parallellt med hjärtklappningarna tilltog tröttheten, och jag fick även problem med min andning. Jag, som dessutom jobbade professionellt med uthållighetsidrott, fick mjölksyra och kraftig andfåddhet av att gå upp för trappan hemma i huset. Samtidigt hade jag inga problem med det tuffa intervallpasset utomhus senare samma dag. Jag fick svårt att ta mig upp ur sängen, och vid två tillfällen under 2023 fick jag andningssvårigheter i kombination med bröstsmärta och fick åka in till akutmottagningen för att utesluta hjärtinfarkt. Hösten 2023 gjordes alla möjliga undersökningar och utredningar på både hjärta och lungor, inga avvikelser hittades. ”Du behöver arbeta med din stressnivå, det är stress eller panikångest du har, din kropp är fullt frisk”, sade läkarna, men jag visste bestämt att så inte var fallet. Vården kunde inget mer göra för mig då de inte hittade några avvikelser på hjärta, lungor, blodvärde, osv.
Vintern 2023 bokade jag en resa till London, jag kände oro för att jag inte skulle klara av att göra stora utflykter så mycket längre (ja, på riktigt, det var min upplevelse av min 34-åriga kropp, så fruktansvärt ledsamt). Under resan blev min kropp som förändrad, jag kunde andas, hjärtat arbetade funktionellt, och mina allergiska symptom som irriterade ögon, nysningar, rinnande näsa blev radikalt bättre. Jag upplevde att jag kände igen mig själv, att jag klarade av att hålla fokus och vara delaktig i en konversation med en grupp människor, jag kände mig t o m lite rolig ibland, lyckades komma på ett skämt i en konversation, ja, ni förstår, jag fick tillbaka självförtroendet för mig själv som en kapabel person. På den resan förstod jag, det är någonting som är fel i Stockholm, det är Någonting (!) som gör att jag inte fungerar, jag ska inte behöva emigrera till England för att vara funktionell och orka mig upp ur sängen på morgonen, osv.
När jag kom hem från resan hörde jag plötsligt tydligare hur dåligt min egen familj mådde. Min man var arg, vresig och trött. Vår yngsta son hade hyperaktivitet och led-, ben- och fotsmärtor. Vår äldsta son hade hyperaktivitet, samarbetsproblem på förskolan och de där andningssvårigheterna han fick efter en förkylning för ett halvår sedan hade eskalerat. Jag sade till min man ”det är fel på vårt hus, vi blir sjuka av huset, jag kunde andas när jag var borta, nu är besvären tillbaka”, och min man svarade ”nej, sluta klaga på din andning, gå till en psykolog, du har gjort alla undersökningar, det är inget fel på dina lungor”.
Några dagar senare ringde min pappa, som umgås med barnen regelbundet. Han sade ”ni behöver åka till läkaren med Victor, han har andningsproblem och chippar efter luft även i stillasittande”. Då förstod jag med säkerhet, det är huset! På en timme packade jag en resväska för hela familjen, bokade Airbnb och tvingade familjen ut ur huset. Detta var den 13 januari 2024, och efter flytten blev det även synligt för min man. Det var först efter flytten som han förstod hur sjuk han själv blivit under åren i huset med trötthet, migrän och muskel-/ledvärk.
Därefter genomgick huset stora undersökningar, och det var inte förrän golv och innerväggar revs som det framkom att tidigare renoveringar inte utförts fackmannamässigt. Huset saknade ett kapillärbrytande skikt runt husets samtliga ytterväggar, och var dessutom tilläggsisolerad med organiskt material, vilket tillsammans skapat mögelbildning bakom de, på ytan så snygga, väggarna. Huset hade även en anmärkningsvärt undermålig ventilation i sin helhet.
Hösten 2025 var alla brister åtgärdade och huset återuppbyggt. Tyvärr var vi alla fyra fortsatt så pass reaktiva att vi inte kunde gå in i huset utan att bli sjuka. Vi började söka nytt boende, men det var svårare sagt än gjort, vilken resa. Vi har även fått lämna alla våra ägodelar bokom oss då de varit kontaminerade och gjort oss sjuka när vi flyttat med dem. Vi har varit tvungna att göra oss av med allt, ner till minsta kniv och gaffel.
Mögelproblematik och problem i inomhusmiljön är mycket vanligt i svenska bostäder, så väl småhus som lägenheter. Våren 2026 hittade vi äntligen en lägenhet att bo i, dvs: som vi hade ekonomin att köpa, där vi inte fick kroppsliga reaktioner under visningen, och där säljarna inte tyckte att vi var galna människor som bad om extravisning och att få vara inne en hel timme i bostaden för att kunna säkerställa att kroppen var okej i miljön.
Vi mår idag så mycket bättre alla fyra familjemedlemmar, och samtidigt är det en daglig riskbedömning för att hålla oss friska. När vi inte utsätts för mögel mår vi bra alla fyra, och när vi kommer i kontakt med mögel går det fort för andningsbesvär, hudutslag och ledvärk att komma tillbaka. Vi har tålamod, jobbar för att minimera sockerintaget för hela familjen, få i oss god näring och byggstenar genom kosten och mycket frisk luft för att kroppen ska fortsätta i rätt riktning och läkning.
Vi har haft en god dialog med de olika hantverkare och jurister vi pratat med under vägens gång, de har inte haft kunskap om problematiken med sjuka hus, men de har lyssnat och gjort sitt yttersta för att hjälpa oss.
Sjukvården däremot har absolut ingen kunskap, och många är tyvärr arroganta med sin kunskap, dvs hittar de inget fel är det ett psykiskt problem hos patienten. T ex vår son får alltid kraftig näsblod/sår i näsborrarna i kontakt med mögeltoxiner. Trots att både jag och min man, och vi båda tillsammans, försökt förklara för läkare att problemet endast är kopplat till kontakt med mögeltoxiner vägrar de att lyssna. Alla tre läkare vi sökt vård hos säger att problemet är tunna kärl i näsan, ”detta är mycket vanligt hos barn och åtgärdas mycket enkelt genom att bränna kärlen, då kommer problemet att försvinna”. Både jag och min man vet hur otroligt fel läkarna har, i o m att vi själva känner mögeltoxinerna när vi kommer i kontakt med dem och vet att blodet kommer att forsa på vår son kort därefter. Läkarna behöver öka sin ödmjukhet över att det finns områden där forskningen inte finns på plats än, och där vi behöver lyssna med nyfikenhet för att förstå vad det är som händer i människokroppen. De två läkare som bemött oss bäst och som visat förståelse, bekräftat vår upplevelse, och sagt att mer forskning behövs i ämnet är båda två professorer inom immunologi.
Vi kämpar vidare i det tysta; läkare och medmänniskor kommer inte att förstå, det är bara de som upplevt hälsoproblem pga inomhusmiljön själva som förstår hälsopåverkan. Det är ett problem att det upplevs så flummigt att det inte går att vara transparent om, framför allt i Sverige. Min upplevelse är att den generella kunskapsnivån om hur hälsovådligt mögel är, är större i andra länder som England och USA.
En sista dimension i detta som jag inte lyft är hur hårt detta slår mot den enskildes ekonomiska situation. Både att bli tvungen att utföra en omfattande sanering och att hitta ett nytt boende omgående. Dessutom får vissa människor symptom liknande ADHD och autism av mögeltoxinerna, vilket gör att man inte blir lika lätt att samarbeta med i en tid där nätverk är ens viktigaste tillgång. Jag och vår äldsta son fick autistiska symtom av huset, däremot fick min man och vår yngsta son inte det, och vi har ingen aning om anledningen till att vi reagerade på så olika sätt.”
Berättelse #2
”Under lite drygt 3 år bodde jag i en lägenhet med stora mögelproblem. Något jag inte visste om. Till slut var jag konstant sjuk och sökte vård. Jag hade konstant svullen hals och halsmandlar, påverkade och ibland helt täta bihålor, rinnande ögon och ofta feberkänsla, svårt att sova… The list goes on. Så fick jag influensa/covid och återhämtade mig inte. Vid initial kontakt med vården fick jag bara rådet att vila mig. Lite drygt 1 månad senare var jag fortfarande sjuk och sökte vård igen. Exakt så här lät samtalet jag fick från vårdcentralen efter att jag lämnat mina prover:
Läkaren Mats: hej Anna, dina provsvar har kommit. Jag tänker att du behöver åka upp till lassa och akutmottagningen.
Jag: Måste jag åka idag? Jag hade tänkt åka ut till hästen och tvätta kläder idag (jag hade precis varit ute och rest i flera veckor).
Läkaren Mats: Anna. Du är VIP på akuten. Dom står och väntar på dig.
ÅK. Jag blir gråtfärdig än idag när jag tänker tillbaka på hur overkligt det var. Och skrämmande. Det visade sig att jag inte hade några vita blodkroppar. Alls. Dvs inget akut immunförsvar för att bekämpa ens en vanlig förkylning. (Neutropeni kallas det och det vanliga när man hittar detta är att man har HIV, hepatit, cancer …. Jag har inget av det. Jag har tagit alla blodprov som finns vid detta laget och även benmärgsprov vid 2 tillfällen. Att det gör ont är en klen beskrivning.) Det blev antibiotika direkt men jag blev tyvärr inte mycket bättre.
Ca 2 månader senare satt jag i samma bil som en 8 åring som var sjuk. Inte så sjuk så det bekymrade henne något nämnvärt. Men för mig var det katastrof. 2 dagar senare fick jag köras in till sjukhuset och där låg jag sen i 5 dagar med intravenös antibiotika. Jag blev betydligt bättre men jag fick nu en längre antibiotikabehandling som tog knäcken på det mesta.
Samtidigt bodde jag kvar i möglet… Och blev såklart inte mycket bättre. Jag hade länge anat att bostaden var ett problem och jag tog ett dna-prov på dammet. Det visade förhöjda värden och en speciell mögelsort som kräver mycket fukt under längre tid och som har tunga sporer som är svåra att fånga upp. Jag ringde ut ett företag för att leta efter skadan. Jag visade dom provsvaren. Dom letade. Men hittade inget. Jag hade såklart redan misstankar och innan de tänkte gå frågade jag vad dom trodde om det mjuka köksgolvet som sviktade när man stod där.
Då letade dom extra under diskhon och vid avloppet hittade dom mögel. Mycket mögel. Det slutade med att dom fick riva upp halva köksgolvet och på andra sidan väggen. Det tog flera veckor att riva, sanera och bygga upp. Lagom till dess hade jag redan bestämt mig för att flytta. Det finns fortfarande kvar mögelskadat material i lägenheten och jag hade inte längre hälsa att stå emot något som helst. I mitt fall var den mögliga bostaden nog en stor bidragande orsak till mitt mående.
Sedan jag flyttade har jag haft flera besök på sjukhus. Livet blir upphugget och ganska speciellt att leva när man måste ta blodprover varje vecka och man lever sitt liv från ett provsvar till ett annat. Fler gånger har min läkare ringt och suckat i telefonen och sagt uppgivet att jag inte ens har detekterbara värden. Ibland får jag fira för att jag är halvvägs mot normalvärdet.
Idag mår jag bra. Är för det mesta frisk men har fortfarande dåliga (svindåliga) värden. Konsekvenserna för mig vid en infektion är sepsis och död. Inget att leka med alltså. Som det är nu har jag och vården en plan för vad vi gör när jag blir sjuk. Men inget mer. Dom hittar inget fel på mig. Ingen har nämnt mögel eller ens lagt vikt vid det när jag frågat om det kan ha påverkat mitt mående.
Ta mögel på allvar. Ta ditt hus hälsa på allvar. Det kan, i värsta fall, göra dig sjuk för livet.”
Berättelse #3
”Som 16 åring började jag sommarjobba på ett äldreboende och jobbade extra där på helger och kvällar under min gymnasietid.
Efter studenten fick jag en fast tjänst där och i samband med det, så revs detta äldreboende pga fukt och mögelskador. Verksamheten flyttades till nybyggda lägenheter och alla möbler och inventarier flyttades med. Efter ca 1,5 år flyttade vi tillbaka till ett nybyggt äldreboende på samma plats där det som revs låg. Detta var hösten 1993. Ett tidigt problem i detta hus var att parkettgolven i flera rum reste sig periodvis och det kom de aldrig tillrätta med. Ibland så högt att det blev fallrisk för de äldre.
Här började jag få huvudvärk efter arbetspassen, som jag trodde berodde på stress. Jag led också av en fruktansvärd trötthet som jag trodde berodde på min graviditet, fick alltid vila när jag kom hem från jobbet. Från juli 1994 till december 1995 var jag föräldraledig och mådde bra.
Började arbeta igen i januari 1996 och då kom huvudvärken och tröttheten tillbaka. Jag började också få allergiska besvär och allergitester visade på gräs och björkpollen. Men allergin blev inte bättre när pollensäsongen var över och jag fick äta antihistamintabletter året om under många år, vilket jag tyckte var märkligt och sökte läkare för detta flera gånger, dock utan någon förklaring. I januari 1998 föddes mitt andra barn och jag var föräldraledig fram till mars 1999. Mådde bra under denna period och behövde endast ta antihistaminer under pollensäsongen.
När jag började arbeta igen återkom besvären och huvudvärken utvecklades till migrän och det hade jag ofta. Jag började också få influensaliknande symtom och mycket värk i kroppen. Sökte läkare flera gånger och det togs prover, men allt var bra. Tröttheten förvärrades och jag trodde det berodde på livet som småbarnsförälder och allt som tillhör det.
Åren rullade på och besvären fortsatte och jag mådde ofta illa och hade besvär med yrsel. Detta blev för mig psykiskt påfrestande, då jag inte orkade vara en bra mamma till mina barn.
Omkring år 2009 började jag få problem med mina bihålor (ej i samband med förkylning). Detta återkom några gånger/år och jag fick alltid en kraftig huvudvärk i samband med detta och som inte gick att medicinera bort. Uppsökte läkare och fick antibiotika samt sjukskrivning, ibland krävdes en längre sjukskrivning innan det släppte. Det var också här som det blev så markant att var jag hemma så mådde jag bra, kom jag till arbetet fick jag symtom. Vid den här tidpunkten var det också flera av mina kollegor som hade liknande besvär och sjukskrivningarna var många. Någon utvecklade astma.
Något som är oroväckande är att denna arbetsplats som inte har så många anställda, och under de åren som jag arbetade där insjuknade sex personer i tarmcancer. Varav fyra med ett snabbt förlopp och med dödlig utgång, tyvärr. Även flera har fått bröstcancer.
Vårdtagarna som bodde på boendet hade olika besvär som återkommande svampinfektioner i huden, utslag, klåda, hosta, slemhinnebesvär, klumpkänsla i halsen, andningssvårigheter mm. Inga behandlingar hjälpte.
Mina besvär fortsatte, sjukskrivningarna likaså. Var jag hemma så släppte besvären och återkom så fort jag kom tillbaka till mitt arbete.
Februari 2013 uppsökte jag läkare igen för mina besvär som bara blev värre och värre. Började även få andra symtom som klåda på kroppen, klumpkänsla i halsen, gruskänsla och torra ögon, tryck över bröstet, astmatiska besvär och daglig huvudvärk. Fick flera olika inhalationer utskrivna för misstänkt astma, men gjorde ingen skillnad av mina astmatiska besvär. Läkaren konstaterar att det är något i min arbetsmiljö som inte är bra och rekommenderar mig att prata med chefen för att koppla in företagshälsovården.
Detta var lättare sagt än gjort… En helt oförstående chef som inte vill ta tag i problemet, men jag stod på mig. Först nekades jag läkarbesök innan utredningen av arbetsplatsen var klar. Jag kom till företagshälsan till slut för utredning och där togs massa prover och de konstaterade att jag inte har någon allergi (förutom gräs och björk) och förmodligen ingen astma, men en hyperreaktivitet i luftvägsslemhinnorna. Slemhinnorna reagerar på ämnen i luften som är retande. Viktigt att vistas i miljöer med så ren luft som möjligt, annars är risken att besvären blir kroniska, enl. företagsläkaren. Tyvärr har besvären blivit det för mig!! Vid den tidpunkten tänkte jag enbart på fukt och mögel och ville bort därifrån. Men med den kunskap och erfarenhet jag har idag, så är ju kemikalier så som handdesinfektion mm. är lika skadligt.
Det gjordes besiktning av lokalerna samt stickprovstagning för att kolla fukt och mögel. Det de kom fram till att det kunde bero på emissioner från golvmattorna.
Mina besvär förvärrades och sjukskrivningarna ökade. Det tog längre tid innan det släppte när jag var hemma och de återkom fortare när jag kom tillbaka.
I början av juli var jag riktigt dålig. En fruktansvärd trötthet och kunde knappt gå utan bli jätteandfådd. Det blev möte med chefen och HR och jag fick erbjudande om att byta arbetsplats efter semestern, vilket jag tackade ja till.
Har vid några tillfällen besökt denna arbetsplats efter jag har slutar och har reagerat med en gång med svullna bihålor, täppt näsa, obehag i halsen och brännande, rodnande kinder och detta hängde kvar under flera dagar. Efter jag hade slutat på denna arbetsplats har inomhusutredningen fortsatt där eftersom problemen fanns kvar och de har konstaterat mögelangrepp och fukt på flera ställen i byggnaden.
I augusti 2013 började jag på ett annat äldreboende i kommunen och kände inte av mina tidigare slemhinnesymptom till att börja med, förutom migränen som fortsatte, men kunde hålla den i schack. Men då hade jag också varit sjukskriven en tid. Värken som flyttade runt i kroppen fanns kvar och varierade i styrka. Fick ta smärtstillande mediciner dagligen för att klara vardagen. Även tröttheten fanns kvar. Med tiden ökade migränanfallen i styrka samt att de varade längre. Det tillkom också flera andra symtom från olika delar av kroppen som mycket värk och svullnad i kroppen, domningar, tinnitus, extrem trötthet, koncentrationssvårigheter, dimsyn och svårt att fokusera blicken, sömnsvårigheter, förvärrad PMS, hjärtklappning, klåda, behov av att kissa ofta samt stora urinmängder, rinnande och tät i näsan, neurologiska symtom, hjärndimma, gaser, magknip och uppsvälld mage, svårighet att gå ner i vikt/viktökning, andningssvårigheter, illamående, svaghet i kroppen, svimningskänslor, ökad känslighet för olika dofter så som tobaksrök, bilavgaser, rengöringsmedel, blommor mm. EKG har gjorts flera gånger och varit utan anmärkning.
Har även behövt uppsöka akuten flera gånger när inte migräntabletterna har hjälpt, blev även inlagd någon gång. Har provat många olika förebyggande mediciner mot migrän samt botox, dock utan framgång.
Under hösten 2020 tyckte jag att jag mådde sämre. Var väldigt trött och kände av allergiska besvär från slemhinnor. Ökade antihistamin, men det hjälpte inte. Hade även mycket huvudvärk. Det var i denna veva som vi började använda munskydd på jobbet pga. pandemin och då började jag känna av de bihålebesvär som jag hade på min förra arbetsplats. Mellan jul och nyår fick jag sjukskriva mig för jag var så tät i bihålorna och hade en hemsk huvudvärk. Huvudvärken var av samma karaktär som på min förra arbetsplats och gick inte att medicinera bort. Fick antibiotika på vårdcentralen och tog covid test som var negativt. Det blev många läkarbesök för detta ville inte släppa. När jag kom tillbaka efter sjukskrivningen som då var mitt i pandemin och skyddsutrustning användes under lång tid. Jag blev tät i bihålor och fick ansiktsrodnad av munskydden. Även munskydd utsöndrar kemikalier. Ytdesinfektion användes mer än tidigare och när jag använde den dagligen blev jag först yr, såg suddigt och blev illamående och sedan kom migränen som varade i flera dagar. Pandemin varade ju ganska länge och det medförde att jag utsattes för extra mycket kemikalier från hand och ytdesinfekttion under denna tid, vilket belastade kroppen ytterligare. I denna veva konstaterades det att jag har histaminintolerans.
I oktober 2023 kraschade jag totalt när en vårdtagare som bott i mögel flyttade in på äldreboendet. Både kläder och bohag var starkt kontaminerat av mögel och resulterade att hela avdelningen stank mögel. Alla mina symtom förvärrades och jag blev sjukskriven. I samband med detta eskalerade min kemiska intolerans MCS och mitt liv blev sig inte längre likt. Jag blev isolerad i hemmet och kunde inte träffa vänner eller delta i några sociala sammanhang. Som sjuk blir man ju också jagad av försäkringskassan och jag blev utförsäkrad eftersom de ansåg att jag kunde jobba på en annan arbetsplats. I samband med min sjukskrivning gjordes en inomhusutredning på min arbetsplats där de fann fukt och mögelskador i varje badrum på avdelningen samt gamla skador som målats över.
Försökte få min arbetsgivare att göra en omplaceringsutredning under våren 2024, men det de kunde göra då var att omplacera mig till ett annat boende, vilket jag insåg inte skulle bli bra, då jag reagerade starkt på kemikalier. Istället sökte jag in på en utbildning, men det blev inte heller bra, då jag hamnade i samma klass som en som bodde i mögel och detta triggade i gång sämre mående direkt, samt att vi vid fyra tillfällen vistades i fukt och mögelskadad byggnad, som de sa var renoverad, men problemet fanns kvar. Tror den skolan är stängd nu pga. detta!
När min utbildning var slut gjordes en arbetsförmågeutredning via företagshälsovården och som visade att jag inte kunde gå tillbaka som undersköterska inom vården. Det gjordes en omplaceringsutredning under 14 dagar och dessvärre fanns ingen lämplig ledig tjänst till mig då, så arbetsgivaren (kommunen) sa upp mig efter 33 år som anställd!! Då tyckte jag att det kändes orättvist eftersom det är pga deras lokaler som jag har blivit sjuk, men nu känner jag en stor lättnad att jag har kommit därifrån. Men det är inte lätt att få nytt arbete dels för att jag har mina känsligheter och dels för att allt hänger på arbetsmiljön som man hamnar i. Läkningen går i alla fall framåt, men det tar tid och du om någon vet ju det!!!
Hade jag vetat allt jag vet idag hade jag flytt därifrån redan på första arbetsplatsen!”
Berättelse #4
I ett radhus från 70-talet bor en svårt ME-sjuk kvinna med sin man som har uttningssyndrom. Sonen hade astma som försvann när han flyttade hemifrån. De har länge bott i dolda fukt- och mögelskador.
Skadan upptäcks när familjen ska öppna upp ett fönster och i stället sätta in en balkongdörr. Då visar det sig att fönsterna hade monterats in felaktigt för tio år sedan. Vid friläggande visar det sig att skadan var så omfattande att man måste byta ut hela ytterväggen, golvet / taket mellan våningarna och golvet på undervåningen. Sedan bygger man upp det fackmannamässigt. Man ventilerar golv och väggar då det är souterräng. Så att inte nya problem ska uppstå.
Efter sanering (borttagande av allt skadat material) följer vi upp med ett mögeltest. Provsvaret indikerar ett friskt hus.
På relativt kort tid har också parets symptom redan förbättrats. Kroniskt svullna halskörtlar och svullnad i halsen är helt borta. Mannen upplevde direkt avsevärt bättre kognitiv funktion. Han gav då exempel på att han, trots att han inte är särskilt duktig på engelska, kunde se engelska TV-program utan problem, och också läsa engelsk text – något som var helt omöjligt tidigare. Hans tarmfunktion var också mycket bättre direkt. Tidigare åt han inget tre timmar innan han skulle lämna huset, eftersom det rann rakt igenom honom. Idag är han dock helt återställd. ME-symptom kan ta längre tid att läka men även kvinnan berättar om tydlig förbättring.
Trots att återställandet kostade enormt mycket pengar är paret eniga i att det var värt det. Inget är viktigare än hälsan.
Berättelse #5
Familjen hade många olika symtom och ville undersöka om det kunde finnas orsaker i innemiljön. De beställde därför ett DNA-baserat mögeltest av damm från bostaden.
Provsvaret gav tydliga indikationer på att bostaden behövde undersökas vidare. Det som framför allt väckte min uppmärksamhet var förekomsten av Stachybotrys som är en mycket fuktindikerande art.
Familjen valde att lämna bostaden. De gjorde sig också av med en stor del av sitt bohag. När de senare försökte hantera vissa föremål upplevde de återkommande reaktioner i form av eksem, svullnad i halsen och ångest.
Två månader efter flytten beskrev de stora förändringar i hela familjens hälsa.
Det ena barnet hade tidigare haft dagliga näsblödningar och behövt sova sittande. Efter flytten hade näsblödningarna upphört och barnet kunde återigen ligga ner och sova.
Barnet har autism och föräldrarna upplever att hon har blivit mer kontaktbar, börjat ta fler egna initiativ och fått betydligt mer ork. Autismdiagnosen och den problematiska skolfrånvaron hade tillkommit under tiden i bostaden. Det betyder inte att innemiljön orsakade autismen, men familjen upplever en tydlig förändring i barnets mående och funktionsförmåga efter flytten.
Det andra barnet hade behandlats för barnreumatism och funktionella magbesvär. Familjen uppger att medicineringen har kunnat avslutas och att barnets kroniska harklingar har försvunnit.
Mannen beskriver betydligt bättre ork och mindre hjärndimma.
Kvinnan upplever att hennes syn har förbättrats. Hon behöver inte längre glasögon när hon kör bil eller tittar på tv. Tidigare var hon mycket ljuskänslig och använde solglasögon utomhus året runt. Även belysningen inomhus hade varit besvärande. Efter flytten tänker hon inte längre på ljuset.
Hon berättar också att hennes bröst har slutat ömma och läcka bröstmjölk, ett problem som vården inte hade kunnat förklara eller hjälpa henne med.
I bostaden hade hon så mycket smärta och stelhet att hon inte kunde sträcka ut kroppen eller ligga på mage. Nu kan hon göra det igen.
Hon hade dessutom haft stora sväljsvårigheter. Mat fastnade i strupen vid nästan varje måltid och ibland hade hon svårt att ens svälja saliv. Vid ett tillfälle blev problemen så allvarliga att hon behövde akut vård, vidgning av matstrupen och läkemedelsbehandling. Efter flytten kan hon återigen svälja mat.
Kvinnan beskriver att det efter flytten har blivit tydligt hur många diffusa symtom familjen hade haft. Många av dem hade utvecklats gradvis och blivit en del av vardagen. De hade vant sig och slutat tänka på hur mycket deras liv hade förändrats.
”Det är väldigt skrämmande och hemskt”, säger hon.
Familjen är tacksam över att ha blivit lyssnad på och tagen på allvar. Samtidigt är de besvikna över det bemötande de fått i vården och över att ingen tidigare hade hjälpt dem att se helheten.
Berättelse #6
”Jag har i efterhand förstått att min tidigare arbetsplats med största sannolikhet hade mögelproblem och här kommer min berättelse.
När jag kom tillbaka från min sista föräldraledighet fick jag ett annat kontorsrum än innan och jag började snabbt känna mig allt tröttare, trots att jag skötte min hälsa med sund kost och träning, men det var kanske inte så konstigt med ett barn till i familjepusslet och lite brist på sömn.
Efter ungefär ett halvår hade jag haft fler förkylningar än någonsin, kanske inte heller konstigt med barn på förskola, men en dag fick jag en allergisk chock i luftvägarna. Jag har aldrig varit överkänslig för något tidigare och det var en väldigt obehaglig upplevelse.
”Alla prover såg bra ut” och ingen allergi kunde konstateras av vården utan orsaken var ”sannolikt en tillfällighet med pollen i luften etc”.
Efter den händelsen blev jag överkänslig för allt möjligt. Mat, dofter, höga ljud etc. Jag hade en tydlig känsla av att stressen kom inifrån min kropp även om det var yttre faktorer jag reagerade på och jag kämpade med att försöka förstå alla symptom som varierade på ett oförklarligt sätt. Ibland kunde jag äta vissa saker utan symptom, andra gånger blev jag jättesjuk.
Jag ”forskade” och läste allt jag kom över om inre kroppslig stress och fick tips om histaminintolerans. I mitt eget ”hälsopussel” konstaterade jag att mina symptom sannolikt berodde på den inre stressen av att jag efter den sena graviditeten hade rasat hormonellt rakt in i förklimakteriet runt 40 och att jag pga lågt progesteron var mer stresskänslig och att tröttheten därför hade naturliga orsaker.
Jag visste att mögel ofta är en källa till histaminintolerans men tänkte bara på mitt hem och där hade jag full koll på att det inte fanns något.
Jag började äta låghistamin-paleokost och slapp de värsta symptomen men ändå skrek hela min kropp med smärtor och trötthet och jag som under hela vuxenlivet hade tränat fler ggr/vecka orkade inte längre.
Jag stod till slut inte ut och blev tvungen att sjukskriva mig på 50% och bekosta funktionsmedicinsk hjälp då vanliga vården bara hade anti-histamin och anti-depressiva att erbjuda.
Vissa symptom minskade omgående när jag minskade arbetstiden men jag förstod inte då att det var mindre tid i jobbluften som antagligen gjorde den stora skillnaden. Stressen i övrigt minskade inte för mig och jag hade lika mycket att göra på jobbet men på färre timmar.
När jag efter ett par månader gick upp till heltid igen och fick covid(var vacc m 3 doser med hemska biverkningar) tog det inte lång tid innan jag kraschade.
För mig var det en mycket tydlig upplevelse av att kroppen hade överbelastats och att nervsystemet hade fastnat i kamp, medan vården och omgivningen försökte få det till psykiska besvär och ätstörning eftersom jag på paleokost undvek ”normala livsmedel” som vetemjöl, bönor, vitt socker etc.
Det var många olika belastande faktorer inblandade för mig som gjorde att det gick nedåt för kroppen, men i efterhand har jag insett att det inte bara var för mycket att göra och för lite återhämtning som drev på stressen i min kropp utan även;
* destruktiva nära relationer!!
* sannolikt mögel i mitt kontorsrum med två ytterväggar i en fastighet från 70-talet.(är numera riven av andra skäl)
Idag mår jag bra och det har varit en lärorik resa över 10 års tid som jag bär med mig i mitt nya yrke.
Jag är fortfarande doftkänslig för kemikalier och parfymer men i övrigt kan jag numera äta allt utom baljväxter och mår bra av en blandad tarmvänlig kost med mycket animaliskt protein och fett.
Hjärntröttheten och den kroppsliga tröttheten är borta. När det kommer till klimakteriebesvär så upplever jag som nybliven 50 åring i stort sett inga förutom varierande menscykel. Medan jag i arbetsmiljön med mögel innan 45 hade vallningar, påverkan på slemhinnor, håravfall, hormonell migrän etc.
