Nej. Ett luftprov som visar ”normala” halter av mögelsporer bevisar inte att byggnaden är fri från fukt- och mögelskador.
Provet visar vad som gick att fånga i luften på den platsen under den korta tid då provtagningen pågick. Det visar inte allt som finns dolt i väggar, golv, vindar eller grunder. Det visar inte vad som har funnits där tidigare. Det kan inte heller utesluta en torr eller inaktiv skada.
Ändå används normala luftprov återkommande för att friskförklara byggnader där människor beskriver tydliga och ibland mycket allvarliga hälsoproblem.
”Vi hittade inga förhöjda halter.”
”Provet såg normalt ut.”
”Det finns inget mögel i luften.”
Och där sätter man ofta punkt, trots att provet inte kan utesluta en dold eller uttorkad skada.
Det finns ingen metod som hittar allt
Det finns ingen enskild standardiserad metod som kan ge ett heltäckande svar på om en byggnad har mikrobiella skador.
Olika metoder undersöker olika saker. En spormätning fångar partiklar i luften under en begränsad tid. En odling visar vad som kan växa under vissa laboratorieförhållanden. En MVOC-analys söker efter utvalda flyktiga ämnen. Ett DNA-test söker efter bestämda DNA-sekvenser.
Vilken metod som är relevant beror på vilken fråga man försöker besvara.
Minst lika viktigt som att veta vad en analys mäter är därför att veta vad den inte mäter. Ett analysresultat utan en tydlig frågeställning och utan kunskap om byggnaden säger ofta väldigt lite.
Provtagningen ska vara en del av utredningen, inte användas i stället för en utredning.
Ett luftprov är en ögonblicksbild
En vanlig spormätning innebär att en bestämd mängd luft sugs genom en provtagare under några minuter. Partiklar som råkar finnas i den luften fastnar på ett underlag och undersöks sedan i mikroskop eller odlas på ett näringsmedium.
Resultatet påverkas av många tillfälliga omständigheter:
- var i rummet provet placeras
- hur ventilationen arbetar
- om dörrar och fönster är öppna eller stängda
- om människor nyligen har rört sig i rummet
- om det har städats
- temperatur och luftfuktighet
- vind och tryckskillnader
- årstid och utomhusluft
- om partiklar för tillfället frigörs från skadan
- om det finns en luftläckageväg mellan skadan och rummet
Mögelsporer finns inte jämnt fördelade i luften. De frigörs och transporteras oregelbundet. Ett prov som tas under fem eller tio minuter kan därför se helt annorlunda ut än ett prov som tas i samma rum vid ett annat tillfälle.
Det amerikanska arbetsmiljöinstitutet NIOSH avråder från rutinmässig luftprovtagning av mögel vid utredningar av byggnaders luftkvalitet. Myndigheten skriver uttryckligen att kortvarig provtagning är vanlig, men att resultaten, särskilt negativa fynd, kanske inte motsvarar den verkliga exponeringen.
NIOSH framhåller också att det saknas hälsobaserade gränsvärden för mögel och andra biologiska ämnen i inomhusluft. Ett uppmätt antal sporer kan därför inte översättas till att byggnaden är säker eller osäker för en viss person.
”Normalt” är inte samma sak som friskt
När ett provsvar beskrivs som normalt kan det betyda flera olika saker.
Det kan betyda att halten inte var högre än i utomhusluften. Det kan betyda att laboratoriet inte såg någon tydlig avvikelse från sina referensdata. Det kan också betyda att provet inte innehöll ett tillräckligt stort antal sporer av vissa grupper för att laboratoriet skulle reagera.
Men det finns inget allmänt hälsobaserat gränsvärde som säger att en viss mängd mögelsporer i rumsluften är säker för alla människor.
Utomhusluften är inte heller ett enkelt facit. Halterna och artsammansättningen utomhus varierar kraftigt med årstid, väder och vegetation. En hög utomhushalt kan göra en inomhushalt mindre uppseendeväckande vid jämförelsen, trots att det samtidigt finns en inomhuskälla.
Ett provresultat kan alltså vara normalt enligt en viss metod och ett visst jämförelsematerial utan att byggnaden för den skull är ordentligt undersökt.
Dolda skador behöver inte avge sporer hela tiden
Många fukt- och mögelskador finns inne i konstruktionen. Det kan handla om mögelpåväxt bakom en gipsskiva, under ett golv, på insidan av en yttervägg, i ett tak, på vinden eller i en krypgrund. För att sporer, mykotoxiner och fragment ska nå rummet behöver det finnas en transportväg.
Luft kan läcka från konstruktionen genom springor, eluttag, rörgenomföringar, golvvinklar och andra otätheter. Hur mycket som transporteras beror på tryckförhållanden, ventilation, temperatur och vind.
Vid provtagningstillfället kanske luften rör sig åt ett annat håll. Skadan kan ligga avskild från rummet. Sporerna kan ha lagt sig i dammet eller fastnat i konstruktionen. Det kan då finnas en omfattande skada utan att den syns i ett kort luftprov.
Frånvaron av sporer i provet visar därför inte att skadan saknas. Den visar att provtagaren inte fångade dem just då.
En torr skada kan fortfarande finnas kvar
Mögel behöver fukt för att växa. När ett skadat material torkar minskar eller avstannar den aktiva tillväxten. Men skadan försvinner inte automatiskt för det.
Sporer, hyfer, mycket små svampfragment, bakteriedelar och andra biologiska ämnen kan finnas kvar i materialet och i byggnadsdammet. De behöver inte vara levande för att immunförsvaret ska kunna reagera på dem.
En äldre skada kan därför vara torr vid undersökningen och samtidigt innehålla stora mängder mikrobiellt material. Torrt och sprött material kan dessutom lättare frigöra partiklar vid vibrationer, luftströmmar, rivning och annan påverkan.
En fuktmätare som visar normala värden i dag kan inte tala om hur fuktig konstruktionen var för flera år sedan. På samma sätt kan en metod som främst fångar pågående aktivitet missa spåren efter en äldre skada.
Om materialet senare fuktas upp igen kan tillväxten också komma i gång snabbt. Mikroorganismerna finns redan i materialet och behöver inte etablera sig på nytt från början.
Odlingsmediet styr vad som hittas
Vid odlingsprov samlas mikroorganismer på ett näringsmedium i en petriskål och får växa under bestämda laboratorieförhållanden.
Redan där görs ett urval. Bara de mikroorganismer som fortfarande är livskraftiga, hamnar i provet och kan växa på det valda odlingsmediet kommer att synas i resultatet. Döda sporer, hyfer och fragment bildar inga kolonier, trots att materialet fortfarande kan finnas kvar i byggnaden.
Vid innemiljöanalyser används dessutom ofta maltextraktagar, ett näringsrikt odlingsmedium som särskilt gynnar snabbväxande arter inom bland annat släktena Aspergillus och Penicillium.
Dessa kan snabbt breda ut sig över odlingsplattan och konkurrera undan mer långsamväxande svampar. Det som syns i petriskålen behöver därför inte vara en representativ bild av allt levande svampmaterial som fanns i det ursprungliga provet.
Resultatet påverkas också av vilket odlingsmedium, vilken temperatur, vilken fuktnivå och vilken inkubationstid laboratoriet har valt. För att fånga en större del av den levande mikrobiella förekomsten skulle samma prov i princip behöva odlas på flera medier med olika näringsinnehåll, pH och fuktnivåer. Det görs normalt inte vid en vanlig innemiljöundersökning.
Ett negativt odlingsprov visar bara att inget odlingsbart växte fram under de förhållanden som laboratoriet valde. Det utesluter inte en äldre eller uttorkad skada, dött mikrobiellt material eller arter som missgynnades av odlingsmediet.
MVOC mäter inte allt mögel
MVOC står för microbial volatile organic compounds, flyktiga organiska ämnen som kan bildas vid mikrobiell aktivitet.
Analysen används ibland för att försöka upptäcka dold mikrobiell tillväxt. Problemet är att ämnena inte är unika för mögel. Liknande kemiska ämnen kan komma från byggnadsmaterial, möbler, rengöringsprodukter, matlagning och andra källor.
Vilka MVOC som bildas påverkas dessutom av mikroorganism, material, fuktnivå, temperatur, näring och tillväxtfas.
En torr och inaktiv mögelskada har ingen pågående ämnesomsättning och kan därför avge mycket lite eller inga mätbara MVOC. Däremot kan den fortfarande sprida sporer, hyfer och fragment som partiklar. Ett normalt MVOC-prov är därför särskilt dåligt lämpat för att utesluta en äldre uttorkad skada.
Studier har också visat att MVOC förekommer i både mögelskadade och mögelfria miljöer och att många av ämnena inte fungerar som tillförlitliga indikatorer på mögelskador.
När ett laboratorium beskriver en MVOC-halt som normal eller förhöjd bygger bedömningen ofta på laboratoriets egna referensmaterial. Det är inte samma sak som ett hälsobaserat gränsvärde. Folkhälsomyndigheten konstaterar att det saknas hälsobaserade riktvärden för acceptabla nivåer av mikrobiell exponering i innemiljön.
Ett normalt MVOC-resultat visar därför inte att byggnaden är fri från mikrobiella skador. Det visar bara att de analyserade flyktiga ämnena inte påvisades i avvikande halter vid provtagningen.
Det är ungefär som att testa en person för äggallergi och efter ett negativt resultat dra slutsatsen att personen säkert tål jordnötter. Analysen kan ha utförts korrekt, men slutsatsen handlar om något som inte har undersökts.
Damm visar något annat än några minuters luft
Damm fungerar som en uppsamlingsplats för partiklar som har cirkulerat i byggnaden under längre tid.
Där kan det samlas sporer, svampfragment och annat mikrobiellt material från tidigare händelser. Ett dammprov kan därför ge en mer långsiktig bild än ett kort luftprov.
Forskare har länge diskuterat att damm kan vara bättre lämpat än kortvarig luftprovtagning för att bedöma en mer kumulativ förekomst av mögel. I en studie av Meklin och medarbetare kunde qPCR-analys av damm skilja bostäder med kända mögelproblem från referensbostäder genom att kvantifiera DNA från ett begränsat antal mögelarter.
I en senare studie jämfördes flera metoder för att samla luft och damm för qPCR-analys. Resultaten visade att provtagningsmetoden påverkar vad som hittas och att både damm och längre luftprov kan ge relevant, men olika, information om den mikrobiella miljön.
Det är därför inte märkligt att ett kort sporfångstprov kan se normalt ut samtidigt som ett dammbaserat DNA-test visar en avvikande förekomst av fuktindikerande arter. Proverna har fångat olika delar av den mikrobiella miljön.
Vad visar ett DNA-test med qPCR?
qPCR betyder kvantitativ polymeraskedjereaktion. Metoden söker efter bestämda DNA-sekvenser och kan identifiera och kvantifiera de arter eller grupper som analysen är utformad för.
Till skillnad från odling kräver qPCR inte att mikroorganismen är levande och odlingsbar. DNA kan därför påvisas från både levande, vilande och dött svampmaterial.
Det gör metoden särskilt intressant vid misstanke om äldre, uttorkade eller dolda skador. Om mikrobiellt material har spridits från konstruktionen och samlats i dammet kan det finnas kvar även när någon aktiv tillväxt inte pågår vid provtagningstillfället.
Ett dammbaserat qPCR-test kan därför indikera att byggnaden har en onormal mikrobiell belastning eller förekomst av arter som förknippas med fuktskador. Resultatet kan ge underlag för att gå vidare och leta efter källan.
Ett DNA-test kan däremot inte ensamt tala om:
- exakt var skadan finns
- när tillväxten skedde
- om mikroorganismerna fortfarande lever
- om allt DNA kommer från en byggnadsskada
- hur stor den individuella hälsorisken är
- om byggnaden har orsakat en viss persons sjukdom
Resultatet påverkas också av hur och var dammet samlas, hur gammalt dammet är, städning, ventilation, aktiviteter i byggnaden och vilka arter som ingår i analysen.
qPCR är ett utredningsverktyg. Det är inte ett facit över hela byggnaden.
För att konstatera påväxt måste materialet undersökas
Luft-, damm- och DNA-analyser kan visa att mikrobiellt material förekommer, men de visar inte säkert var tillväxten har skett.
För att konstatera att mikroorganismer faktiskt har vuxit på ett visst material behöver materialet eller ett avtryck från ytan normalt undersökas i mikroskop. Då kan man se sammanhängande strukturer av hyfer och sporer som visar att svampen har vuxit på just den undersökta platsen.
Det kan göras genom att en bit av materialet undersöks eller genom att ett tejpprov tas från ytan och analyseras i mikroskop.
Det betyder inte att ett negativt materialprov friskförklarar hela byggnaden. Provet gäller fortfarande bara den plats som undersöktes. Om skadan finns längre in i konstruktionen eller på en annan plats kan riktade öppningar och ytterligare materialprov behövas.
Damm- och luftanalyser kan hjälpa utredaren att förstå att det finns anledning att leta vidare. Den byggnadstekniska undersökningen behöver sedan lokalisera själva källan.
När olika metoder ger olika svar
I mina egna utredningar ser jag återkommande byggnader där en tidigare spormätning eller MVOC-analys har bedömts som normal. Fastighetsägaren har därefter betraktat frågan som avslutad, trots att människor fortsätter att bli sjuka i miljön.
När damm senare analyseras med qPCR kan resultatet visa en tydligt avvikande mängd mögel-DNA och förekomst av fuktindikerande arter. Vid fortsatt byggnadsteknisk undersökning har vi i vissa fall hittat omfattande dolda skador.
I ett fall visade en tidigare spormätning normala värden. DNA-analysen visade samtidigt mer än tio gånger högre mängd än normalt och förekomst av fuktindikerande arter. Vid undersökning kunde ett inläckage i taket konstateras, och Stachybotrys påvisades i ett materialprov i anslutning till skadan.
I ett annat fall hade en MVOC-analys bedömts som normal och använts för att avfärda misstanken om en mikrobiell skada. DNA-analysen visade mer än hundra gånger högre förekomst än normalt och flera fuktindikerande arter. Någon fullständig byggnadsundersökning tilläts inte, och familjen tvingades till slut flytta.
I ytterligare ett fall gav DNA-provet endast en svag indikation. Det fanns ingen avvikande lukt, ingen synlig skada och ingen förhöjd fukt kunde mätas vid den första inventeringen. En fördjupad undersökning visade senare omfattande inläckage i ytterväggen till följd av felaktigt monterade fönster.
Enskilda fall kan inte avgöra vilken metod som alltid är bäst eller visa att byggnaden förklarar varje symtom. Men de visar ett problem jag möter gång på gång. Ett normalt resultat från en begränsad analys får avsluta utredningen, medan både människornas besvär och byggnadens historia lämnas utan förklaring.
När människor blir sjuka men provet är ”normalt”
Symtom kan ha många orsaker. Att någon mår dåligt i en byggnad bevisar inte att det finns mögel eller att huset är orsaken. Men symtomen är fortfarande relevant information.
Om en människa återkommande blir sämre i en viss bostad, skola eller arbetslokal, förbättras efter längre frånvaro och försämras igen vid återgång finns ett tids- och platsbundet mönster som behöver undersökas.
Folkhälsomyndigheten anger att uppgifter om byggnadsrelaterade hälsobesvär är en viktig del av bedömningen. Myndigheten skriver också att det vid äldre fuktskador kan vara motiverat att analysera mikroorganismer eller biprodukter i material, luft eller damm.
Sådana analyser kan användas för att visa om det finns en skada i byggnaden eller materialet. De ger däremot inte ett direkt mått på hälsorisken.
Symtommönstret, konstruktionen, skadehistoriken och provresultaten behöver därför bedömas tillsammans. Ett normalt analysresultat gör inte människors erfarenheter irrelevanta, och symtom kan inte ensamma fastställa vad som finns i byggnaden.
Det finns inget prov som hittar allt
En fuktskada är inte ett enda ämne. Den kan innehålla mögelsvampar, bakterier, sporer, hyfer, mycket små fragment, endotoxiner, betaglukaner, kemiska nedbrytningsprodukter och partiklar från skadade material.
Olika analyser hittar olika delar:
- en spormätning visar vilka sporer som fanns i den provtagna luften just då
- en odling visar vad som kunde växa under laboratoriets valda förhållanden
- en MVOC-analys visar de flyktiga ämnen som metoden är utformad för
- ett materialprov visar vad som finns på just den undersökta platsen
- en qPCR-analys visar DNA från de arter eller grupper som ingår i analysen
- en fuktmätning visar fukttillståndet på den undersökta platsen vid mättillfället
- en mikroskopisk undersökning kan visa om det finns faktisk mikrobiell påväxt på det undersökta materialet
Ingen av metoderna kan ensam beskriva hela byggnaden.
Det är därför missvisande att säga ”vi har testat huset” när man egentligen har tagit ett eller ett par prover med en begränsad metod.
Bör man då avstå från luftprov?
Nej. Ett luftprov kan vara användbart om det tas för att besvara en tydligt formulerad fråga och resultatet tolkas med hänsyn till metodens begränsningar.
Ett avvikande luftprov kan stärka misstanken om en inomhuskälla. Jämförelser mellan rum, konstruktioner och utomhusluft kan ibland ge värdefulla ledtrådar. Upprepad eller längre provtagning kan ge mer information än ett enstaka kort prov.
Problemet uppstår när ett normalt prov används som bevis för att det inte finns någon skada.
SWESIAQ sammanfattar principen väl: enbart luftanalyser, inklusive DNA-analys av luft, kan varken fria eller fälla en byggnad. Det viktiga är att hitta och åtgärda källan, alltså den plats som är eller har varit fuktskadad och där mikrobiell påväxt kan finnas.
Byggnaden behöver undersökas som en byggnad
En innemiljöutredning behöver börja med byggnadens konstruktion och historik. Har det förekommit vattenläckor, byggfukt, kondens, takproblem eller översvämningar? Finns riskkonstruktioner? Hur rör sig luften mellan rum, grund, vind och väggar? Har skador torkats ut och byggts över utan att förorenat material avlägsnats? Har ventilationen skapat undertryck som drar in luft från konstruktionen?
Utredningen kan behöva omfatta:
- okulär undersökning
- kontroll av konstruktion och bygghandlingar
- skade- och renoveringshistorik
- relevanta fuktmätningar
- kontroll av ventilation och tryckförhållanden
- luftläckage från grund, vind, golv och väggar
- riktade öppningar av misstänkta konstruktioner
- materialprov och mikroskopering
- dammprov med qPCR eller andra analyser
- bedömning av äldre och uttorkade skador
Provtagningen ska hjälpa utredaren att besvara en fråga. Den ska inte ersätta själva utredningen.
Ett normalt luftprov är inte ett friskintyg
Ett normalt luftprov räcker inte för att friskförklara en byggnad. Det enda man säkert kan säga är att den valda metoden inte visade någon tydlig avvikelse i det prov som togs, på den platsen och vid det tillfället.
Om människor ändå blir sjuka i miljön, om besvären tydligt minskar vid längre frånvaro eller om byggnadens konstruktion och skadehistorik ger anledning till misstanke behöver man gå vidare.
Då är det byggnaden som ska undersökas: konstruktionen, tidigare fukthändelser, luftläckage, ventilation och möjliga dolda skador.
Frågan är inte bara vad luftprovet visade, utan om rätt metod användes på rätt plats för att besvara rätt fråga.
Källor och vidare läsning
National Institute for Occupational Safety and Health, NIOSH. Mold, Testing, and Remediation.
https://www.cdc.gov/niosh/mold/testing-remediation/index.html
Folkhälsomyndigheten. Tillsynsvägledning om fukt och mikroorganismer.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/regler-och-tillsyn/tillsynsvagledning-och-stod/halsoskydd-vagledning-och-tillsyn/tillsynsvagledning-om-fukt-och-mikroorganismer/
Folkhälsomyndigheten. Utreda och åtgärda fukt- och mögelproblem – svårigheten med att mäta. Film i myndighetens seminarieserie om tillsynsvägledning för fukt och mikroorganismer.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/regler-och-tillsyn/tillsynsvagledning-och-stod/halsoskydd-vagledning-och-tillsyn/tillsynsvagledning-om-fukt-och-mikroorganismer/?exp=155486#_155486
World Health Organization. WHO Guidelines for Indoor Air Quality: Dampness and Mould. 2009.
https://www.who.int/publications/i/item/9789289041683
Meklin T, Haugland RA, Reponen T, Varma M, Lummus Z, Bernstein D, Wymer LJ, Vesper SJ. Quantitative PCR analysis of house dust can reveal abnormal mold conditions. Journal of Environmental Monitoring. 2004;6(7):615–620.
https://doi.org/10.1039/B400250D
Cox J, Indugula R, Vesper S, Zhu Z, Jandarov R, Reponen T. Comparison of indoor air sampling and dust collection methods for fungal exposure assessment using quantitative PCR. Environmental Science: Processes & Impacts. 2017;19:1312–1319.
https://doi.org/10.1039/C7EM00257B
Schleibinger H, Laussmann D, Bornehag CG, Eis D, Rueden H. Microbial volatile organic compounds in the air of moldy and mold-free indoor environments. Indoor Air. 2008;18(2):113–124.
https://doi.org/10.1111/j.1600-0668.2007.00513.x
Schuchardt S, Kruse H. Microbial volatile organic compounds in moldy interiors: a long-term climate chamber study. Journal of Basic Microbiology. 2013;53(6):532–538.
https://doi.org/10.1002/jobm.201200056
Billö L. DNA-test för mögel med qPCR-teknik. SWESIAQ nyhetsbrev. Nr 102, juni 2024.
https://swesiaq.se/onewebmedia/Nyhetsbrev/SWESIAQ%20nyhetsbrev%20102,%20juni%202024.pdf
